I fredags var det dags för tester på Bosöns testlaboratorium igen! De som var med och tävlade för svenska landslaget på något större mästerskap bjöds in i höstas och det blev tillfälle för mig först nu i helgen att komma dit. Jag är ju mitt uppe i en längre viloperiod så jag hade inte några förväntningar på att kunna prestera några fantastiska resultat, men jag ville se hur jag ligger till fysiologiskt. Hemma och i träningslokalen får man hintar om hur formen är, men här får man precisa siffror. Blodprover och syreupptagningstester visar vad som verkligen händer i kroppen, bland annat kan jag se hur mycket mjölksyra jag ansamlat i kroppen under en viss belastning. De siffrorna kan jag sedan ta med mig hem och arbeta utifrån för att förbättra resultaten. I vanliga fall följer jag ett noggrant skrivet träningsprogram där min tränare (och käre make) anpassat för att jag ska träna på alla delar under veckans träningspass. Där ingår att höja syreupptag, höja mjölksyratröskel, utmana nervbanor, utveckla styrka, utveckla annat ”gött” som till exempel kapillärsystem, utveckla teknisk förståelse och tekniskt utförande mm.
Nu sitter jag här med alla siffror från i fredags och kan konstatera att jag har vilat några månader! Alla siffror är sämre än senast jag testade mig! Haha! Träning är alltså bra för att utvecklas! Men jag känner mig lugn, snart kommer jag igång igen!
I helgen har jag kört ett par roddmaskinspass och eftersom det har varit närmare -20 grader kallt har roddmaskinen åkt in i huset. Här inne har vi 18 grader och jag trivs inte alls i att träna i det. Att producera watt på roddmaskinen gör mig helt otroligt varm och jag förstår inte hur alla ni som tränar inomhus gör. Helst tränar jag i 6 grader, men det funkar med minusgrader. Dessvärre försvinner siffrorna på roddmaskinsdisplayen i alltför många kallgrader. Annars hade jag nog stått ut även i -20!
Hur som helst var det väldigt motiverande att göra testerna och det var roligt att träffa min lagkamrat Veronika och alla nere på laboratoriet!