Arbetar med mina slutdrag.

Nu är vi tillbaka till vardagen igen efter två fantastiska träningsveckor i Portugal. Det blev många timmar i roddbåten med mycket och bra teknikträning. För mig ligger största fokus på dragets sista del, slutdraget, så att jag ska skjutsa iväg båten på ett bättre sätt. Det var jätteskönt att äntligen få sitta i en båt och känna hur den, tillsammans med årorna och vattnet, samverkar i draget. Även om jag arbetat med slutdraget på roddmaskinen och Biorowern på land är det först på vattnet som det går att känna vad teknikjusteringen faktiskt gör.

Mer än bra teknikträning fick jag jättebra fysisk träning och jag kunde träna bra i olika intensiteter. Det kändes skönt, även om det blev mindre styrketräning än hemma för att prioritera rodden. De första dagarna efter resan var jag ganska nedkörd och tog det lugnare för att komma tillbaka på banan igen. Träningen gör ju oftast att man mår bra, men i stora doser kan man nästan må sämre. Jag kan till exempel bli väldigt känslig och dessutom tenderar jag att överanalysera situationer när jag är riktigt sliten. Då kan det vara bra med lite vila för att få upp humöret igen.

Underbara bilder från min kollegas barn!

Något som fick mitt humör på topp var på jobbet, på Danderyds sjukhus, häromdagen. Min kollegas barn hade gjort jättefina teckningar på mig som jag bara måste visa. Så himla fint av dem!

Nu i helgen när jag fick reda på att isen släppt i Fyrisån i Uppsala. Petter och jag tog med båt och åror för några kilometers rodd där och det var ett riktigt kärt återseende! Det var ju i Uppsala som jag började min roddsatsning och jag vet inte hur många mil jag avverkat på den ån. Jag hade säkert kunnat ro utan att vända mig om, jag kan varje krök!

ps. notera min fina mössa! Den kommer från våra goda vänner och deras lilla dotter Lilly, som besegrat cancer. Läs mer på lillyforliv om du också vill ha en och samtidigt stötta andra tappra barn som kämpar mot den hemska sjukdomen!

Kärt återseende med Fyrisån