Årets andra tävling resulterade även den med en fin första placering. Denna gång vann jag med större marginaler än när jag tävlade i juni. Att avståndet till mina medtävlande var större tror jag beror på att jag arbetat en hel del med min roddteknik sedan den senaste tävlingen. Självklart har jag även tillbringat många timmar i båten. Mer om tävlingen finns att läsa här.

Det är tråkigt att denna sommar blev som den blev. Mitt mål med säsongen, att komma med i landslaget igen, har varit omöjligt att uppfylla då det inte varit några landslagsuppdrag. Målet har istället varit att vara redo om någon tävlingsmöjlighet skulle dyka upp. Därför är jag oerhört tacksam att Östra Roddistriktsförbundet arrangerat två ”Coronatävlingar” där jag fått möjlighet att mäta mig mot andra. Nu håller jag tummarna att det arrangeras någon mer tävling innan vintersäsongen tar fart.

Själv går jag tillbaka till mitt jobb igen i slutet av september efter att ha varit hemma ett år. Naturligtvis kommer jag fortsätta träna även fast jag jobbar på dagarna.

I helgen var det äntligen dags för årets första tävling. Som jag har längtat! Det var nästan två år sedan jag tävlade 2000 m senast (SM 2018). Den sommaren var jag med om en cykelolycka. När SM var hade jag fortfarande inte återhämtat mig helt från den hjärnskakning jag fick. Det var med andra ord äntligen dags att få göra ett maxlopp igen!

Det var kraftig motvind så det var inte lätt att göra en bra tid, men jag tycker att jag fick till tekniken och pressen. Petter och jag har analyserat loppet och ska nu arbeta vidare på hemmaplan. Målet är att få till en bättre prestation vid nästa tävling (när det blir). Jag håller tummarna att det blir många fler lopp i sommar! Mer om tävlingen finns att läsa här.

I lördags fick jag ta emot utmärkelsen ”Norrtälje Nyckel 2020” som ”utdelas till medborgare som med hänsyn till sin verksamhet eller sina insatser i övrigt ansetts förtjänta av en utmärkelse från kommunens sida. Hedersbelöningen kan delas ut både till medborgare i kommunen och till andra förtjänta personer.” (läs mer om Nyckeln på Norrtälje Kommuns hemsida).

Ca 6 minuter in i filmen läser Kommunfullmäktiges ordförande Nils Matsson juryns motivering till att jag fick priset och 9 minuter in i filmen kommer mitt TACK. Jag är otroligt tacksam för detta och hoppas inspirera fler att våra satsa på att nå sina drömmar. Allt är möjligt om man bara vill, även här i vår kommun.

Det känns fantastiskt att just jag fick Norrtälje Nyckel 2020 och bli så uppmärksammad av min fina hemkommun.

Pove och Anders från Mitt Roslagen var på besök hos Petter, Elisabeth och mig förra veckan för att göra ett reportage om vår nya livssituation med lilla Elisabeth. Läs gärna mer i deras tidning.

Sedan ett par veckor tillbaka är vi på plats i Montmor-o-Velho i Portugal. Detta är verkligen paradiset på jorden (även om det regnar och är kallt) – vi älskar denna plats. Första gången vi var här var 2013 och efter det har vi kommit tillbaka flera gånger. Bland annat 2016 då vi var här några månader för att förbereda oss inför OS. Jag vet inte riktigt vad det är som är så speciellt med denna plats, men jag tror att det är lugnet. Oftast är vi de enda roddarna på hela roddkomplexet vilket ger oss stora möjligheter att fokusera på träningen och tekniken.

Vi bor vi i en egen lägenhet och lagar maten själva. Eftersom jag under min roddsatsning förlitat mig på sponsorer och deltidsarbete har det varit toppen att kunna hålla kostnaderna nere på så sätt. Dessutom ger det frihet till att äta precis vad man vill (och kunna undvika det man inte vill äta, som exempelvis all olja som portugiser brukar dränka både pasta och ris i.

Denna vecka är mina föräldrar på plats för att hjälpa till med Elisabeth när jag tränar och Petter coachar. Petters föräldrar har precis åkt hem. Det är fantastiskt att få sådan hjälp i all barnvakt. Hon sover och ligger i vagnen och de promenerar, timme efter timme, medan jag ror. Petters föräldrar var även med i bilen på resan hit. De åkte alltså ca 360 mil i bil, så himla snällt!

Träningen går jättebra och jag är strålande nöjd med hur både den fysiska och tekniska biten utvecklar sig och jag ser fram emot den kommande (och sista) veckan.

I veckan var jag på Riksidrottsförbundets testlaboratorium på Bosön i Stockholm för att göra några fysiska tester på roddmaskin. Vi fick siffror på mjölksyra tröskel samt min syreupptag vilket är toppen nu i planeringen av träningen framöver. Det var jätteroligt att vara tillbaka igen, jag har inte varit där sedan förra året. Tänk att en hel graviditet passerat sedan dess!

Fredagen den 4e oktober fick vi en liten bebis! Förlossningen var lika smidig som graviditeten och gick jättebra. Vi mår alla bra och är exalterade över att ha denna lilla Elisabeth i vårt liv!

Idag hämtar Petter en ny båt till mig! Det är av märket Empacher, precis som jag rott sedan jag köpte min första båt 2008. Det var dock 2013 som jag fick min första nya båt. Då åkte även pappa och jag med för att hämta den. Jag var lika exalterad då som nu. Det känns onekligen som julafton och jag är sååå glad, dels för att få en ny båt att ro i och dels över att ha en man som kör till södra Tyskland för att hämta hem den till mig.

I övrigt går allt bra. Graviditeten går mot sitt slut, men det märks knappt. Jag kan fortfarande träna (om än lugnt). Håller tummarna att bebisen inte kommer förrän Petter är hemma igen, så att jag får prova att ro i den nya båten.

Vi väntar barn

Senast jag skrev var vi på ett fantastiskt träningsläger i Zagreb, Kroatien. Jag fick till två ordentliga roddpass varje dag på 90 till 120 minuter. Dessutom lade jag in rutinen att springa en halvtimme efter varje förmiddagspass – bara för att jag kunde. Sedan vi förstod att vi väntar barn har jag varit nyfiken på att se hur länge jag skulle kunna springa och jag ville verkligen göra det så mycket som möjligt innan magen blev för tung.

Det var värsta lyxen att träna riktigt långa pass under 10 dagar. Tänk att min vardag var så under många år, det är nästan svårt att förstå. Jag är innerligt tacksam att jag lät träningen vara mitt prio ett, vilket jag ju inte har gjort sedan OS (även om jag ändå fått till ett till två pass per dag, så helt oprioriterad har den inte varit).

Utöver tidsbrist har jag de senaste månaderna också varit begränsad i träna max på grund av att vi väntar barn. Även om jag har varit förskonad från alla möjliga symtom har jag varit aningen tröttare än vanligt och därför inte kunnat träna på lika hög intensitet som tidigare. Jag har kunnat träna samma mängd, men bara i distanstempo (utöver styrketräningen som jag har fortsatt med).

Tävlade i vecka 22

Dessutom har jag under graviditeten även kunnat tävla. I vecka 22 tävlade jag på den årliga långdistanstävlingen Roslagsloppet. Det gick till och med bra, så jag är jättenöjd. Det är spännande att se hur nära inpå barnets ankomst jag kommer att kunna träna, men planen är att hålla igång så länge det känns bra. Än så länge, i graviditetsvecka 28, känns det super! Eftersom att magen växer så det knakar är det lite svårt att ta de vinklar jag vill i båten, men jag kan fortfarande ro både på vatten och roddmaskin.

Barnet kommer i slutet av september så förmodligen blev Roslagsloppet min första och enda tävling för i år. Med andra ord missar jag SM (som är i slutet av september). Jag är jätteglad att jag hann med en tävling i år! Och, vem vet, kanske dyker jag upp på en roddmaskinstävling i december…

Utöver rodd tränar jag styrketräning ett till två gånger i veckan. Däremot har jag slutat med löpningen och har börjat med stavgång istället. Tanken är att jag även ska cykla, men det gör jag nog när jag inte får plats i båten längre.

Träningsläger i Zagreb!

Gänget från Norrtälje roddförening som är på plats

År 2008 var Petter och jag i Zagreb på träningsläger för första gången och nu är vi är igen! Snacka om att vi gillar stället – vi var här 2014, 2018 och nu i år igen. På Lake Jarun finns många rodd- och kajakklubbar och det är hela tiden mycket folk i rörelse. Med oss på träningsläger har vi roddare både från andra klubbar och från vår egen roddförening. Vi tränar på samma plats med de flesta bor på olika ställen. Vi hyr en lägenhet i år bara ett stenkast från roddbanan vilket gör att det är smidigt att ta sig till och från träningen. Det är jättekul att kunna ro mot varandra och sporra varandra i tuffa intervaller.

Vi ror på lake Jarun som ligger inne i Zagreb

Det blir två träningspass om dagen och däremellan har jag lagt till mig vanan att sova en stund. Med tanke på att jag inte är van att träna två pass om dagen varje dag är det skönt att få extra återhämtning på dagen här i Zagreb. Hemma jobbar jag heltid sedan ett år tillbaka. Då hinner jag inte träna två långa pass per dag.

En paus från bloggen

Lake Jarun

Ända sedan jag började min blogg har jag varit noggrann med att uppdatera den ungefär var 10e dag. Nu har jag sedan mitt senaste inlägg i höstas helt kommit av mig och inte skrivit alls. Jag hade en förhoppning om att kunna göra en roddsatsning dessutom, men insåg vid årsskiftet att det inte går att kombinera en roddsatsning med mitt jobb. Båda delarna kräver fysisk närvaro – den ena på roddbanor och den andra på arbetsplatsen och jag fick helt enkelt välja. Utan tvekan var det ett svårt val, men det föll sig naturligt att låta mitt arbete vara i fokus ett tag. En eventuell roddsatsning har jag inte helt lagt på hyllan, men jag avvaktar lite helt enkelt.

Petter justerar inställningar på min båt

Just nu njuter jag till fullo av elitidrottslivet denna vecka tillsammans med fin man och tränare Petter. Det innebär 10 dygn fyllda av sömn, träning och tekniksnack (och lite social samvaro med såklart!). Jag skulle lätt kunna stanna här några veckor till! För att få tiden att gå långsammare lever jag därför denna vecka i nuet eftersom det känns som att tiden inte går lika fort då. Rodd är verkligen grejer det!