I helgen var det dags för tävlingen Farstarodden, som var det sista momentet i uttagningarna inför EM. Där rodde jag två lopp i singel på lördagen och ett lopp i dubbel på söndagen (med Britta!). Idag avslöjades det på Svenska Roddförbundets hemsida att jag är uttagen i dubbel (2x) till EM med Lovisa Claesson från Öresjö SS. Läs med om EM här. 

Från Svenska Roddförbundets hemsida.

Firar EM-uttagning med min absoluta favorit – kladdkaka!

De kommande två veckorna fram till EM kommer det alltså att bli fokus på dubbeln för Lovisa och mig för att hinna ”ro ihop oss”. Det är väldigt kort tid att ro ihop sig på, speciellt med tanke på att vi endast suttit i samma båt tre gånger tidigare. Men jag är inte det minsta orolig för att vi inte ska hinna. När vi var i Jönköping för några veckor sedan och gjorde tester med Dr. Valery Kleshnev (som bedriver forskning i biomekanik) testades Lovisa och jag i dubbel. När resultaten kom kunde man se att vi hade en riktigt bra synkronisering och att vi helt enkelt redan ror väldigt likt.

När beskedet om EM kom var det bara att köpa kladdkaka och vispgrädde för att fira!

Dr. Valery Kleshnev och jag.

Förra veckan var några svenska roddare och jag i Jönköping för att få chans att utvärdera vår roddteknik. Roddförbundet hade nämligen bjudit in Dr. Valery Kleshnev som bedriver forskning i biomekanik. Han höll en givande föreläsning om sin forskning och om hur man ska ro för att få båten att få så fort som möjligt. Det var riktigt intressant! Jag fick dessutom möjlighet att ro i både singel och dubbel med sensorer på båt och åror för att utvärdera min roddteknik. Jag älskar att titta på grafer och siffror och nu har Petter och jag fått information om vad jag kan förbättra för att få min båt att gå snabbare. Läs mer om honom på hans hemsida www.biorow.com. Samtidigt passade jag även på att hämta mina nya åror från Concept2, de är en annan form på årbladen och jag ska nu utvärdera vilka jag ro med framöver.

Materialdagen!

I helgen som var hade vi materialdag på klubben och vi gjorde många förändringar och förberedde lite inför kommande vecka. Då anordnar nämligen Norrtälje Roddförening ett träningsläger för juniorer här i Norrtälje. Vi kommer att få hit ca 20 juniorer från Kälarne Roddklubb vilket ska bli jätteroligt. Jag har lovat att jag ska hålla en föreläsning om mat vid träning vilket jag ser fram emot!

Efter nästan tre veckor i Racice, Tjeckien, är jag nu hemma igen. Sedan våren 2007 har jag varit där varje vår med Svenska Roddförbundet (förra året borträknat…då var vi istället i Zagreb på vårträningsläger). Väder och vind brukar variera kraftigt och eftersom lägret arrangeras i samband med påsken får vi vissa år varmare väder och  vissa år kallare väder. Årets upplaga av Tjeckien-lägret visade alla sidor och bjöd på både sommarvärme och snöfall. Ett riktigt aprilväder med andra ord.

Träningen gick riktigt bra! Mitt teknikarbete gick framåt och jag upplever att jag får till bättre slutdrag nu än tidigare. Den nya båten är HELT OTROLIG och jag är supernöjd! Vanligtvis brukar jag träna efter det träningsprogram som Petter skrivit, men under lägret hoppade jag på ett träningsprogram som övriga roddare höll där.  Upplägget skilde sig en hel del från hur jag brukar träna hemma och jag gick runt som en zombie de första dagarna…jag var hur trött som helst. Även om den totala belastningen var lika stor som jag brukar ha hemma, var jag ovan vid passens upplägg. Efter ungefär två veckor kändes det som att kroppen började förstå hur programmet fungerade och jag blev aningen piggare.

Packar ihop inför hemresan.

Dessutom är jag van att träna ensam och det är en annorlunda situation att träna med andra. Många tycker att det är lättare att ta ut sig totalt när man ror mot någon vid sin sida, men den erfarenheten har inte jag, jag brukar titta på min GPS och pressa mot den! Det var riktigt roligt att vara med de andra både på vattnet och på land. Vi är ett riktigt bra gäng och även om vi var hårt belastade höll vi bra stämning!

Jag vill passa på att tacka Petter för all otrolig hjälp han gav både mig och andra roddare! Helt ideellt tar han semester och åker ner till Racice enbart för att hjälpa andra att nå sina mål och drömmar. Det är otroligt!

Med stormsteg närmar vi oss tävlingssäsongen. Vi har ställ om till sommartid, isarna har försvunnit i Norrtälje och säsongens sista roddmaskinstest är genomfört!

I Tjeckien med ny båt

Det är alltid med spänning vi går in i mars med både tester och tävling på roddmaskin. Först ut att bocka av var max-tester på Bosön, dagen efter var det roddmaskinstävlingen på Lidingö och veckan senare  var det dags för ett 5 km-test på roddmaskin. Det blev 2 sekunder från personligt rekord med tiden 18,03 och jag kan alltså fortsätta att drömma om att gå under 18 min.

Vi har riktigt aprilväder här nere!

Nu är det träningsläger i Tjeckien och vi har varit här i snart en vecka. Det är härligt att ro på vattnet igen och roligt att träffa många andra roddare. Om bara någon dag inleder vi tävlingssäsongen med ett långdistanslopp här nere på 6 km. Deltagare är bland annat det tjeckiska landslaget och många av oss svenskar på plats. Det blir nyttigt att prova på att tävla i båt igen och extra spännande är det då har en ny båt på prov! Det är samma märke, Empacher (läs mer om dem här), som jag hade innan, men ny skrovform. Jag måste bara nämna att Rainer och Helmut Empacher har varit fantastiska i sin support till mig och mitt team i processen att ta fram den nya båten till mig, det känns verkligen roligt och inspirerande att ha deras stöd.

Ha det gott så länge!

Öppet vatten i Norrtälje hamn!

I helgen låg isen tyvärr tjock på Lommaren och det gick inte att ro där. Planen var att ro på vatten i söndags, men jag fick hålla till godo med roddmaskin. I hamnen har isen försvunnit, men eftersom väderprognosen pekade på plusgrader hade vi inte flyttat våra coach-båtar från Lommaren till hamnen. Nästa gång ska vi vara bättre förberedda, för nu vill jag verkligen ro på vatten! Det har varit väldigt mycket roddmaskin på sistone, vilket jag i och för sig inte har något emot.

I lördags var det till och med roddmaskinstävling! Det var årets sista nationella tävling och det var jättekul att vara med. Eftersom att jag var i Portugal vid det senaste tillfället har jag bara gjort 2000m tester hemma och nu äntligen nu fick jag tävla mot andra. Det var ett riktigt tufft motstånd i år med många deltagande och det var härligt att just jag var den som kom först över mållinjen. Min tid var 6,56 vilket är den tredje bästa tiden jag någonsin har gjort. Min dröm är att komma under 6,50 och det kommer jag säkert kunna göra ganska snart, om jag bara får vila upp mig lite. Jag har en tung träningsperiod bakom mig för att vara riktigt snabb på EM-uttagningarna i april och jag är lite sliten i kroppen.

Filippa Kärrfelt (SPIF), jag och Lovisa Claesson (ÖSS)

Mer än singellopp var jag även anmäld att ro dubbel. Dessvärre kunde Britta inte tävla och jag var rädd att behöva avanmäla. Då hoppade vår förenings nya roddchef Victoria in! Trots att hon bara tränat rodd några gånger och inte har någon erfarenhet av sträckan 2000 m ställde hon upp. Vi gjorde ett bra lopp och kom 3:a. Jag är jätteimpad över hennes starka insats och väldigt glad att Norrtälje roddförening hade en dubbel på damsidan. Från Norrtälje ställde även Holger Karlström upp i både singel och dubbel med min Petter. Det var inte igår Petter tävlade sist och det var roligt att se honom återigen ge allt. Vår junior Linn tävlade också och kom på 2a plats.

Dagen före tävlingen hade vi tester på Bosön och även där pekade resultaten på att min kropp inte är återställd från den gångna träningsperioden. Trots det kommer Petter inte att lätta upp mitt träningsprogram än på några dagar. Vi vill att min kropp ska få jobba riktigt hårt så att jag är bra förberedd vid EM-uttagningarna i april. Skulle inte det lyckas kan jag säkert dra nytta av bra träning vid andra uttagningar senare under säsongen.

Arbetar med mina slutdrag.

Nu är vi tillbaka till vardagen igen efter två fantastiska träningsveckor i Portugal. Det blev många timmar i roddbåten med mycket och bra teknikträning. För mig ligger största fokus på dragets sista del, slutdraget, så att jag ska skjutsa iväg båten på ett bättre sätt. Det var jätteskönt att äntligen få sitta i en båt och känna hur den, tillsammans med årorna och vattnet, samverkar i draget. Även om jag arbetat med slutdraget på roddmaskinen och Biorowern på land är det först på vattnet som det går att känna vad teknikjusteringen faktiskt gör.

Mer än bra teknikträning fick jag jättebra fysisk träning och jag kunde träna bra i olika intensiteter. Det kändes skönt, även om det blev mindre styrketräning än hemma för att prioritera rodden. De första dagarna efter resan var jag ganska nedkörd och tog det lugnare för att komma tillbaka på banan igen. Träningen gör ju oftast att man mår bra, men i stora doser kan man nästan må sämre. Jag kan till exempel bli väldigt känslig och dessutom tenderar jag att överanalysera situationer när jag är riktigt sliten. Då kan det vara bra med lite vila för att få upp humöret igen.

Underbara bilder från min kollegas barn!

Något som fick mitt humör på topp var på jobbet, på Danderyds sjukhus, häromdagen. Min kollegas barn hade gjort jättefina teckningar på mig som jag bara måste visa. Så himla fint av dem!

Nu i helgen när jag fick reda på att isen släppt i Fyrisån i Uppsala. Petter och jag tog med båt och åror för några kilometers rodd där och det var ett riktigt kärt återseende! Det var ju i Uppsala som jag började min roddsatsning och jag vet inte hur många mil jag avverkat på den ån. Jag hade säkert kunnat ro utan att vända mig om, jag kan varje krök!

ps. notera min fina mössa! Den kommer från våra goda vänner och deras lilla dotter Lilly, som besegrat cancer. Läs mer på lillyforliv om du också vill ha en och samtidigt stötta andra tappra barn som kämpar mot den hemska sjukdomen!

Kärt återseende med Fyrisån

Det har vi snart varit här i Portugal i ett par veckor. De första dagarna var det både regnigt och blåsigt med en temperatur som några nätter låg under noll grader. Sedan vände det och de senaste dagarna har det varit solklart, vindstilla och närmare 20 grader. Jag har helt enkelt fått träna i alla möjliga väder!

Träningen har gått riktigt, riktigt  bra och jag har orkat genomföra samtliga pass som Petter skrivit i programmet. Det har varit en bra variation mellan passen med både mycket låg- och högintensiv träning. Dessutom har jag varierat friskt mellan roddbåt, roddmaskin och löpning under de flesta pass. Det finns ju även ett gym här och det har blivit en hel del styrketräning med, nu har dessutom tyngdlyftartränaren kommit så nu finns riktigt expertis på plats.

Häromdagen hade jag vilodag och då passade vi på att göra en utflykt till Pocinho som ligger 25 mil härifrån. Där var Petter och jag på träningsläger år 2011 med vår vän Mathias (uppsalaroddare). Då var vi de enda roddarna och standarden var ganska låg – vi bodde vi i baracker och matsalen var sliten med trasigt tak. Däremot var roddmöjligheterna otroliga! Dammen vid Dourofloden är fantastiskt vacker och vi var alltid ensamma på vattnet. Nu har platsen minst sagt bytt skepnad. Ett otroligt stort roddcenter har byggts på den plats som barackerna stod. Centret är en gigantisk byggnad med riktigt häftig arkitektur. Tanken är att roddare ska kunna bo där och träna på dammen vid Dourofloden. Det verkar som att bygget ligger på is för tillfället, men jag hoppas att de kommer igång igen för jag vill verkligen dit igen!

Det var jättekul att återse Pocinho och Douro och dessutom kul att se något mer av landet än roddbanan här i Montemor o Velho.

Vid roddbanan

Äntligen är det dags för årets, och säsongens, första roddträningsläger. Som jag har längtat efter att få höra ljudet av vatten! Nu kan jag äntligen arbeta vidare med olika tekniska detaljer i båt. Ända sedan VM har jag funderat på hur jag ska få båten att gå ännu fortare och vi (Petter och jag) hann arbeta en del innan isarna lade sig i Norrtälje. Under vintern har vi arbetat med dessa bitar både i styrkelokalen och på roddmaskinen och nu kan vi fortsätta på vattnet och se vad det ger i fart, på riktigt!

När vi landade på Portos flygplats konstaterade vi att detta blir vårt fjärde träningsläger i Portugal. Staden vi är i heter Montemor o Velho och här har Petter och jag varit förut. Våren 2013 var vi här med Britta samt Hammarby-roddaren Malin (Raccoon) och Ida (Idolf). Det var ett suveränt roligt läger och vi provar samma plats igen. Denna gång får vi istället med oss vår tyngdlyftartränare och hans sambo, men de kommer först nästa vecka.

Kärt återseende med Isabella!

Vi bor på ett hotell som heter Hotel Abade Joao och det funkar toppen. Här jobbar härliga Isabella, som vi lärde känna när vi var här för två år sedan! Hon lagar underbar mat och kan få en på topp-humör, hur trött man än är!

Roddbanan ligger 3 km från hotellet, vilket är en perfekt löpsträcka efter passen. Här tränar även Angolas landslag. Vi pratar en del med deras tränare Phil Rowley, det är alltid kul att prata rodd med andra roddnördar.

Det blir mest träning på vattnet och oftast kombinerar jag rodd med löpning och styrka i samma pass, precis som hemma. Det finns ett gym vid banan med styrkegrejer. Där finns också roddmaskiner vilket kan vara bra när Petter vill visa något tekniskt. Petter verkar också mån om att jag inte ska få roddmaskins-abstinens för enligt träningsprogrammet kommer det att bli några timmar på dem mellan varven.