Vinst!

För femte…eller fjärde…året på raken har jag vunnit den svenska inomhuscupen i roddmaskin! Med andra ord var det jag som samlade på mig flest poäng genom att prestera bra på roddmaskinstävlingar (ju bättre placering – desto högre poäng tilldelas man vid en tävling). Det känns gött!

Tävlingen var i lördags och var en trevlig tillställning. Både Britta och jag deltog i både singel- och dubbellopp! Först gick singelloppen och då tävlar alla deltagare mot varandra. Jag rodde in på tiden 7,01 vilket jag inte kan påstå mig vara nöjd med. Med tanke på att vi fem dagar tidigare kommit hem från vårt träningsläger i Portugal och att jag av den anledningen var trött i kroppen får jag ändå vara nöjd! Att stå högst på en prispall är inte illa det heller!

Två timmar efter singelloppen rodde Britta och jag dubbel och vi vann! Sträckan var 1000m istället för den vanliga olympiska distansen på 20000m. Vi rodde in på tiden 3,23 vilket vi båda är nöjda med. Vi höll riktigt hög takt och jag kände vid 300m kvar en riktigt stor  syrebrist – jag hade svårt att hinna andas! Det är riktigt sällan jag upplever att jag inte kan andas tillräckligt. Det är riktigt otäckt!

Vi var många från vår förening som ställde upp på tävlingen! Det var jätteroligt och jag måste bara säga att jag älskar den sammanhållningen som finns inom Norrtälje Roddförening. Alla hejar och stöttar varandra!

Goa gänget!

Vår föreningskompis Charlotte (som jag rodde besättning med i somras på bland annat EM) var också på plats. Hon tävlade inte då hon och Daniel ganska snart ska få barn. Det var fantastiskt kul att träffa dem igen!!!

Tillbaka till vintern och Norrtälje igen!

Lägret var helt suveränt och blir ett av de bästa och roligaste träningsläger jag någonsin varit på! För två år sedan var Petter, uppsalaroddaren Mathias Maier och jag i Pocinho i Portugal och även det lägret var helt fantastiskt. Summa summarum: att ro i Portugal är kul.

Snart blir det träningsläger igen – för sjunde året på raken ska jag fira Påsk på träningsanläggningen Racice utanför Prag tillsammans med andra landslagsaktiva. Fast först blir det några veckor med träning här hemma på roddmaskinen. Till att börja med blir det roddmaskinstävling redan nu i helgen! Det känns jobbigt att tävla nyss hemkommen från träningsläger. Jag är urlakad på energi och kroppen vill bara sova, men jag ska göra så gott jag kan.

Samma dag som vi kom hem fick jag en text publicerad i Göteborgs Posten. Under namnsidorna längst bak i del 1 av tidningen publiceras ibland texter som går under temat Mitt livs kärlek. Jag såg detta för ganska längesedan och har länge tänkt skriva ihop något om kärleken som jag känner till Petter. Vår kärlekshistoria är ganska rolig och jag tyckte det vore kul att dela med mig av den. Jag skickade in en text och fick direkt svar att de ville publicera den! Tänkte även dela med den till er här, det är trots allt tack vare min dunderförälskelse i Petter som jag började satsa i rodd. Jag hade säkerligen rott någon gång då och då utan den, men att underkasta sig ca 850 träningstimmar per år kräver till en början en rejäl morot…vilket mötena med Petter garanterat var.

Petter och jag

Man ska aldrig ge upp!!!

Studierna fortsatte och likaså träningen. En dag frågade han om jag ville vara med i en roddmaskinstävling. Jag tackade ja utan att veta var det handlade om. Under tävlingen ångrade jag mig grovt, men jag kom i mål segrande! Han erbjöd sig att bli min tränare och jag hängav mig helt åt sporten. Plötsligt gjorde jag fenomenala tider på roddmaskin, jag lärde mig ro på vatten, hantera en vinglig enmansbåt (singelskuller) och min kropps skepnad ändrade sig. På hösten deltog jag i SM och ett halvår senare fick jag ro i landslagsdräkt. Vår relation utvecklades och vi blev ett tight team. Tillsammans reste vi på landslagsläger och tävlingar i hela världen och vi umgicks ofta på hemmaplan. Att vara hans vän var givande och jag njöt av att vara i hans närhet, men mina känslor för honom svalnade inte. Jag var inte olyckligt kär, jag var lycklig och kär, men utan respons.

Bästa gänget!!!

Vårt träningsläger här i Montemor o Velho fortsätter. Det är fantastiskt att kunna fokusera helt på träningen! Tänk att många av de jag möter ute på tävlingar har en sådan här vardag, det känns lite orättvist! Samtidigt är det bra att ha andra saker att göra, speciellt när träningen känns mindre intressant.

Utflykt i Coimbra

Vi har även hunnit med några utflykter. En dag var vi uppe på ett fort som ligger här mitt i byn, det byggdes redan år 600 och är alltså äldre än självaste Portugal.

Vi har även besökt staden Coimbra vars universitet grundades på 1200-talet (mer än 200 år före Uppsala universitet). Som av en slump…eller inte….hittade vi en roddklubb där. Vi var snabba med att införskaffa roddkläder med deras logotype på. Nice!

Suverän rodd

Snart har lägret nått sitt slut. På måndag flyger vi hem och sedan dröjer det några veckor innan vi kan ro på vatten igen. Isen ligger tjock hemma på vår fantastiska roddsjö Lommaren. Erfarenheten säger att när man tror att våren är på gång, då kommer det att snöa minst 12 gånger till. Det låter visserligen negativt, men den regeln har många vårar gjort plötsliga snöfall och minusgrader mer uthärdliga. Jag har ju trots allt en roddmaskin hemma i garaget så träning ska jag nog kunna ordna ändå.

Singelrodd tillsammans

Äntligen på plats i Portugal! Som jag har längtat!! Dagarna har varit späckade med rodd, mat och sömn vilket gjort att jag inte hunnit skriva här ännu. Flygresor sliter rejält på mig och faktiskt reagerar min kropp ungefär likadant på en flygresa som på ett riktigt hårt intervallpass. Det märks framförallt i att jag blir trött och att min puls inte går upp vid träning. När jag flyger i samband med träningsläger och tävlingar brukar jag därför träna mindre intensiva pass och se till att sova tillräckligt de första dagarna. Nu har jag kommit över denna trötthet och kan träna lite hårdare. De första passen i båten är det svårt att fokusera. För er som inte upplevt känslan att sätta sig i en båt efter ett vinteruppehåll kan man likna det med kor som blir utsläppta för vårbete. Det riktigt spritter i kroppen och i själen!!!

Regnets charm – regnbågen!

De första dagarna på plats var det Petter, Britta och jag som bodde här och rodde. Idag utökade vi vår träningsgrupp med två stockholmsroddare, Ida (UARS & Hammarbyroddare) och Malin (Hammarby)! Superroligt med fler folk på banan och runt matbordet! Härligt att vi har mer än en vecka kvar!

Härliga Emma och Lovisa

Veckan hos mina föräldrar i Alingsås fortsätter med givande möten med intressanta människor.

I tisdags gjorde jag ännu ett roddklubbsbesök här nere – denna gång fick jag träna på Öresjö SS. Det är ca fyra mil till Borås från Alingsås och under min uppväxt besökte jag Borås några gånger per år för att shoppa, bada på Stadsparksbadet eller besöka Borås Djurpark. Numera åker jag endast dit i roddärenden.

På morgonen körde jag ett pass på roddmaskin och cykel medan Emma och Lovisa körde styrka. På eftermiddagen körde vi roddintervaller bredvid varandra, det var ett hårt pass och tack vare sällskapet orkade jag pressa mig lite extra. Hemma har jag en roddmaskin som jag hyr från Concept2 och därför ror jag alltid ensam. Ibland kör Britta och jag tillsammans, men då delar vi samma roddmaskin och alternerar med cykel. Det är verkligen lyxigt att kunna ro brevid varandra. Framförallt vid hårdare pass då man kan motivera varandra…och ringa 112 åt varandra om någon skulle kollapsa…(det har aldrig hänt mig, men under riktigt tuffa intervaller tror jag ibland att jag ska dö eller iallafall svimma).

Under lunchen satt Emma, Lovisa och jag och pratade och det var ett riktigt givande samtal. Vi alla tre satsar på rodd och ägnar träning mycket tid vilket man måste göra för att kunna ro snabbt. Det är en speciell livsstil som ibland krockar med andra intressen och man måste lära sig att hantera sitt val. Det är bra att höra hur andra i samma situation gör och tänker.

På tal om givande samtal fick jag ännu ett sådant i onsdags! Då åt jag lunch med en världsrekordshållare! Sandra Carlborg och jag gick i samma klass under låg- och mellanstadiet på en liten Montessoriskola i Alingsås. Hon har en lång meritlista i både golf och longdriving – i golf har hon deltagit i damernas Europatour där hon kommit på 14:e plats! Dessutom har hon vunnit allt som går att vinna i longdriving med guld i SM, EM och VM. Det är även där hon har världsrekord på 357,7 meter. Det är en otrolig meritlista och jag kände mig riktigt priviligerad att få ett samtal med henne. Vi pratade om allt möjligt och jag fick många bra tips! Jag hoppas att vi kan få till fler samtal!

Snart åker jag tillbaka till Norrtälje igen och sedan bär det av till varmare trakter. Tills dess ska jag smälta alla kloka råd jag fått för att sedan införliva dem i min vardag.

Rodd med Mölndals grabbar

Nu är det bara lite mer än en vecka tills vi åker till Portugal för att ro! Det har varit fullt upp i veckan med en massa och hård träning så jag har inte hunnit längta ännu. Dessutom hade jag min pappa (nybliven pensionär!) på besök i veckan och vi har umgåtts varje ledig stund. Jag inser hur späckat det är att hinna både jobb och två pass på en dag – det blir ganska lite tid över för att umgås. Men vi han med många bra samtal och en del aktiviteter. Han har dessutom utforskat hela Norrtälje och vet nu vilken vacker stad vi bor i.

Vi hann även med några bra roddsnack! Han har ju följt mig i min satsning sen jag började för sju år sedan och varit ett bra stöd. För honom är det viktigaste med allt att man trivs och har roligt och det är ledord jag alltid bär med mig. I sitt yrkesliv (och egenltligen även privat) har han varit projektledare och är superduktig på att få saker grundligt och bra gjorda. Jag har en tanke om att han ska bli min manager!

Nu har vi åkt ner till Alingsås. Egentligen skulle det vara roddmaskinstävling denna helg i Vänersborg, men den blev inställd. Jag som köpt biljett hit bestämde mig för att åka ändå. Passar samtidigt på att stanna en vecka för att variera träningen lite och hälsa på roddklubbar här nere.

Igår hälsade jag på Mölndals Roddklubb där jag körde ett otroligt bra pass på 2x6000m. Intervalltiden är ungefär 45 minuter totalt och passet i sig tar nästan två timmar. Det är ett ganska energidränerande pass så det var super att få sällskap av goa Mölndalsroddare.

På tisdag tänkte jag besöka Borås och Öresjö SS och få mer energi! Kul! Mellan varven går jag hemma och hänger med pappa och fösöker ”promota” min fina manageridé. Jag återkommer när han har nappat. Vi hörs!

SM-GULD!

Äntligen!!! Nu har jag SM-guld!!! Jag trodde aldrig att det skulle ske, men äntligen!!! Under helgens roddmaskins SM i Falun tog jag hem två guld! Först under lördagens singellopp där Brudpigas Isabella Niss rodde in ett silver och Norrtäljes Britta Pivac tog brons. Sedan vann Britta och jag ett guld till på söndagens dubbellopp.

Visserligen har jag vunnit Svenska Inomhusrodden några gånger förut, men eftersom tävlingarna inte varit Svenska mästerskap innan har jag inte fått något SM-guld då, utan bara vanliga medaljer. Ännu ligger de framme här hemma, men sen ska den åka ner i medaljlådan och totalt överglänsa dem alla!

Det var en liten prisceremoni under lördagkväll där jag och många andra nyblivna Svenska Mästare fick ta emot en liten pokal, en trevlig gest från arrangören!

Tävlingen var i övrigt riktigt bra arrangerad och jag hoppas vara med om fler roddtävlingar i Brudpigas regi.

Alla SM-veckans medaljörer får pris!

Resan till Falun och roddsmaskins SM var inte bara rolig för att jag fick medalj, utan också för att jag rodde två bra lopp dagarna efter varandra. Det blev inte några personliga rekord (jag rodde 6,59,6 på lördagen och 7,01,6 på söndagen), men två dugliga tider. Jag borde kunna prestera mycket bättre tider, men inte efter en såpass lång viloperiod där min mjölksyretröskel är klart lägre än önskvärt. Fokus på denna tävling var att ha roligt och det hade jag med råge! Petter, min roddarpartner Britta och hennes man Nik och jag bodde i en stuga vi Främby Udde och hade lite semester också och hann med många skratt och lite dans!

I helgen är det dags SM-veckan i Falun med ca 15 olika idrotter som deltar! För första gången sedan jag började ro (kanske för första gången någonsin?) är alltså tävlingen klassad som svenskt mästerskap!

Från början hade jag inte tänkt vara med och ro utan endast följa med som support till mina klubbkompisar, men jag kände att jag lika gärna kan få mig ett bra träningspass. Jag har ju inte tränat för att tävla så jag har inga förväntningar på att göra några bra resultat. Istället tar jag chansen att bara ha roligt och insupa god energi. Här finns mer info om tävlingen!

Vi ska bo i en liten stuga invid ett vatten, så det får bli en ”minisemester” samtidigt. Det kan verkligen behövas i väntan på att februari ska komma och det är dags att åka iväg på träningsläger och ro på vatten i Portugal!

All luft mäts!

I fredags var det dags för tester på Bosöns testlaboratorium igen! De som var med och tävlade för svenska landslaget på något större mästerskap bjöds in i höstas och det blev tillfälle för mig först nu i helgen att komma dit. Jag är ju mitt uppe i en längre viloperiod så jag hade inte några förväntningar på att kunna prestera några fantastiska resultat, men jag ville se hur jag ligger till fysiologiskt. Hemma och i träningslokalen får man hintar om hur formen är, men här får man precisa siffror. Blodprover och syreupptagningstester visar vad som verkligen händer i kroppen, bland annat kan jag se hur mycket mjölksyra jag ansamlat i kroppen under en viss belastning. De siffrorna kan jag sedan ta med mig hem och arbeta utifrån för att förbättra resultaten. I vanliga fall följer jag ett noggrant skrivet träningsprogram där min tränare (och käre make) anpassat för att jag ska träna på alla delar under veckans träningspass. Där ingår att höja syreupptag, höja mjölksyratröskel, utmana nervbanor, utveckla styrka,  utveckla annat ”gött” som till exempel kapillärsystem, utveckla teknisk förståelse och tekniskt utförande mm.

Nu sitter jag här med alla siffror från i fredags och kan konstatera att jag har vilat några månader! Alla siffror är sämre än senast jag testade mig! Haha! Träning är alltså bra för att utvecklas! Men jag känner mig lugn, snart kommer jag igång igen!

I helgen har jag kört ett par roddmaskinspass och eftersom det har varit närmare -20 grader kallt har roddmaskinen åkt in i huset. Här inne har vi 18 grader och jag trivs inte alls i att träna i det. Att producera watt på roddmaskinen gör mig helt otroligt varm och jag förstår inte hur alla ni som tränar inomhus gör. Helst tränar jag i 6 grader, men det funkar med minusgrader. Dessvärre försvinner siffrorna på roddmaskinsdisplayen i alltför många kallgrader. Annars hade jag nog stått ut även i -20!

Hur som helst var det väldigt motiverande att göra testerna och det var roligt att träffa min lagkamrat Veronika och alla nere på laboratoriet!

Det har varit ett litet uppehåll här på hemsidan!

Roddmaskinsträning hemma

Jag har haft en viloperiod och jobbat ganska mycket på sistone. Träningsmängden halverade vi under november och december och jag tränade mest lågintensiv träning. Mestadels för att jag inte orkade träna. Förra säsongen blev riktigt lång – mellan december och oktober deltog jag i många både roddmaskins- och roddtävlingar samt en hel del tester och uttagningar. Som roddare brukar man ha en längre period av vila under hösten. Tidigare år har jag haft svårt att genomföra viloperioder.  När jag tränar mindre klättrar jag på väggarna hemma och efter en alltför lång period blir jag deppig och trött. Jag tror att jag är träningsberoende – förra säsongen tränade jag 860 timmar – med tanke på alla endorfiner de timmarna måste ha fört med sig kan deppigheten säkert bero endorfinabstinens.

I november var viloperioden inte alls svår att inleda – jag tappade orken och viloperioden inföll spontant. En anledning till tröttheten var den sorg jag kände när min mormor gick bort i november. Hon har alltid stått mig nära och hon var min största förebild. Inom sporten har hon alltid varit uppmuntrande och pushade mig till att prova på olika sporter. Hon var aktiv själv och som ung var hon Göteborgs snabbaste simmerska! Jag har både hennes gener och inställning att tacka mycket i min roddsatsning!

Viloperioden har fortsatt och jag planerar snart att vara helt tillbaka igen med fulla batterier. Jag har fått en ny träningskompis i Britta som har börjat i Norrtälje Roddförening och vi har haft några riktigt bra och roliga pass tillsammans! Hur kul och motiverande som helst, hennes driv och positiva inställning till träning smittar av sig! Det ska bli jättekul att ro mot och med varandra i sommar på sjön Lommaren när isarna smält.

Här är ett klipp mitt sista roddpass före isarna lade sig häruppe. Roddmaskinsträning i garaget i all ära, men rodd är aningen mer njutbart!