Som jag nämnt i tidigare inlägg arbetar jag numera som dietist på sjukhus. Tidigare jobbade jag hemifrån och det är en stor omställning att nu vara borta mellan kl 7 och 17 varje dag, men jag börjar få in rutinerna. Jobbet är jättegivande och jag trivs som fisken i vattnet och trots att jag är trött i huvudet när jag kommer hem om kvällarna har jag energi kvar att träna. Jag har fortsatt att träna 7 pass i veckan och upplägget att träna ett pass om dagen tycker jag är suveränt.

Eftersom att isen ligger tjock på Lommaren blir det ingen rodd, utan jag sitter istället på roddmaskinen. Oftast blir det 4 roddmaskinspass, 2 löppass och 1 tyngdlyftningspass per vecka med en längd på ca 2 timmar per pass. De dagar jag inte kör tyngdlyftning brukar jag få till 10 minuters bålträning eller kompletteringsstyrka efter konditionsträningen.

Sedan jag i september gick över från att träna 2 pass per dag till 1 pass är att jag nästan alltid utvilad till träningen. Att avverka 1 pass per dag känns som rena barnleken och jag kan nästan alltid trycka på ordentligt. Här är foto från min puls från tre av veckans pass – nästan varje dag orkar jag träna medel- eller högintensivt!

Tack vare att jag håller igång träningen kan jag fortsätta äta ungefär som tidigare. Den träningsmängd som jag minskat är mestadels lågintensiv träning och alltså sådan träning som inte kräver så mycket energi för att utföras. Jag har minskat energiintaget lite, framförallt äter jag ett återhämtningsmål mindre per dag, men det är inte så att jag har behövt ändra mina matvanor alltför mycket.

För några dagar sedan fick jag förresten chansen att smaka en rätt jag länge drömt om att få smaka – Nya Zeeländska canned spaghetti on toast. Det var en present från Britta och Nik som tagit med sig det från sin resa till Nya Zeeland över nyår. Jag noterade förresten att det på innehållsförteckningen utöver energi, protein, fett och kolhydrater även står angivet mängd av antioxidanten lykopen. I Sverige skriver man i regel inte ut antioxidanter på livsmedel (såvida det inte är en antioxidant som även är ett vitamin, som exempelvis vitamin C eller E), men jag tycker att det vore något vi borde ta efter.

I veckan var det dags för årets upplaga av Norrtälje Idrottsgala. Petter var prisutdelare och vår junior Linn var nominerad till att få årets ungdomsstipendium. Det var en jätterolig kväll och jag är stolt över att vår roddförening hade två medlemmar på scen! Dessutom fick jag äran att sitta bredvid ishockeytränarna (f.d. ishockeyproffsen) Danijela Rudqvist och Nisse Ekman samt handbollsproffset Endrit Abdullahi vid middagen – vi hade jättetrevligt!