Mjölksyra i svärföräldrarnas garage

Efter några månader av ett träningsupplägg med mestadels medelintensiv träning har jag nu gått in i en period med mer högintensiv träning.

Olika typer av intensiteter ger olika påverkan på kroppen. Den där medelintensiva träningen påverkar kroppen på många sätt och tvingar framförallt förmågan att ta hand om mjölksyra. Det gör att man kan träna medelhårt längre, utan att samla på sig och begränsas av mjölksyran.

Nu har jag istället gått in i en period av högintensiv träning. Det är träning som påminner en hel del om att tävla eftersom man verkligen ger allt. Den typen av träning påverkar kroppen på många sätt, bland annat ökar den syreupptaget, vänjer kroppen både att trycka max och att utföra roddrörelsen med högre hastighet. Alla dessa faktorer leder till man kan ro fortare, både på vatten och på roddmaskin. Jag drömmer om att kunna ro 2000 meter ännu snabbare. Det är en tanke jag bär med mig under de tuffa passen och gör det enklare att uthärda mjölksyran och tröttheten när den kommer. Både under och efter tuffa mjölksyrepass mår jag ofta väldigt illa och jag brukar vara matt resten av dagen. För mig blir det ett kvitto på att jag har utmanat mina system och att de förhoppningsvis förbereder sig för ännu tuffare utmaningar. All smärta, trötthet och mjölksyra jag känner på träning tar mig på så sätt ett steg närmare mitt mål.

Jag saknar Britta!

För att variera mjölksyreträningen lite och inte bara träna hemma kör jag varje vecka några av intervallpassen på klubben här i Norrtälje och ett av dem på Bosön i Stockholm. Det hjälper mig att tagga till lite extra! Det gör det också lite enklare att klara saknaden av min roddpoolare Britta, som är på Nya Zealand och ror. Snart kommer även jag att få komma ut på vatten. Om några veckor åker Petter och jag till Portugal på träningsläger. Jag längtar!